Svenska kyrkans politiska tro
Utdrag ur artikeln ovanför. Och mina egna kommentarer.
Det finns alltså två olika riktningar: att föra ut sin kristna övertygelse och omsätta den i handling eller att ta sitt politiska engagemang in i kyrkan och upphöja det till teologi. Ska politiken in i kyrkan eller tron ut i världen?
Självklart så ska tron ut i världen och i politiken, inte tvärtom som det är nu.
Tillämpar man politiska agendor och spelregler på kristendomen framträder en lagiskhet och ett kortsiktigt perspektiv som av teologiska skäl och utifrån Svenska kyrkans grunduppdrag kan ifrågasättas.
Ja det är ju en självklarhet att det blir lagiskt om man för in politiken i kristendomen.
Ordet ”mänskligt” är viktigt här. Det är ett ord som ofta används, så också i dag. Kristendomen handlar om det mänskliga, om människan, om människans värde.
Trots att människan och människans värde finns i biblisk mening är det inte dessa ord vi ska först och främst få ut, utan det är orden förlåtelse, frälsning, synd, och Jesus som är det viktigaste orden. Människorna är nyfikna på kristendomen så vi måste berätta vad det handlar om.
Politiken har en tydlig riktning. Kyrkans politiska engagemang är inte ett samhällsengagemang för de utsatta i någon politiskt neutral mening, utan har en ideologisk ram formad av marxistisk ideologi.
... anser att kyrkan främst bör ägna sig åt. Bland dessa finns inga varianter på teman som ”Att sprida det kristna budskapet” eller ”Att värna kristendomens plats i samhället”, vilket intuitivt kan förefalla som naturliga uppgifter för en kyrka att prioritera.
Visst måste vi värna om kristendomen i samhället och att sprida evangeliet till människorna.
