singeltoo - sorg och saknad
Visst kan vi singlar känna både sorg och saknad efter någon att leva med, helst när man ser andra par som håller om varandra och gör saker tillsammans. Det gör ont när man ser dessa par. Bara vetskapen vilka förmåner de har gör ont. Det känns som om en kniv har stuckits in i hjärtat. Ibland tänker man varför de är så mycket mer värda än en själv. De får allting gratis. Allt vad de behöver.
Dessutom har de gifta oftast barn och allt kretsar kring dem. För oss som inte har några barn är det en stor sorg och saknad. Även här känns det som om en stor kniv har stuckits in i hjärtat. Till bara några år sedan mådde jag jättedåligt av att se mammor ute med sina barn. Kunde till och med ta en annan buss om det klev på en dagisgrupp på bussen. Bara för att det skulle göra mindre ont i mig. För att slippa orättvisorna.
Även i hemmet har de förmåner av varandra. Hemmets göromål tar längre tid att göra som ensam, än de som är 2 stycken. Vi singlar kan inte ringa till en kompis att komma och hjälpa med städningen, eller hjälp att laga maten, eller att få hjälp med att kånka hem varor när man storhandlat. Allt detta ha de gifta helt gratis. Trots det så behöver vi egentligen inte någon hjälp, då vi oftast är mer självständiga. Än om det skulle vara bra med lite hjälp i hemmet. Att veta att de har så mycket hjälp är också en stor besvikelse som singel.
En annan smärta är att de gifta har dubbelt upp av allt. Många av de gifta tjänar Gud i stora saker och har fått mycket kärlek till Gud samtidigt som de får närhet och sex och allt det andra som vi singlar inte ens är i närheten av att få. Och det får de så ofta att de får överflöd av det. Ibland undrar man vad vi kan få från Gud, nåt som de gifta inte kan få bara för att de är gifta. Något som de längtar efter men inte kan få. Vi singlar kan ju inte få deras fördelar. Det måste ju vara rättvist. Det r en stor orättvisa aatt det är så. Det känns som om Gud hade favoriter, de gifta.
Inte bättre blir det i kyrkan, när man ser par som håller om varandra och rör vid varandra. Man vill bara rymma därifrån. De gifta ska ju leva som om de inte hade någon. De tar ingen hänsyn och det blir inte lättare för oss singlar. Att visa hänsyn och respekt vore ett bra steg för oss singlar.
I kyrkan är man helt utanför om man nu inte känner någon att prata med under fikastunden efter gudstjänsten. Sista gången det var fika efter gudstjänsten, innan det blev max 50 personer tillsammans, satte jag mig vid ett bord vid fikat, jag visste att det inte skulle komma någon att sätta sig vid mitt bord, så jag fikade klart på 2 minuter bara så att jag fick gå därifrån så fort som möjligt. Annars brukar jag sitta med en äldre kvinna som jag känner lite grann, men just den dagen var hon inte där.
Så visst behöver vi hjläp och stöd från varandra i vårt singelliv. och inse att vi inte är enamma i vår ensamhet, som singellivet är. Trots att vi har kompisar.
Men trots det har vi ett bra liv, vi kan göra som vi vill och vi är starka som egentligen inte behöver hjälp varken i hemmet eller att få bekräftelse varje dag. För älskar man sig själv så behöver man inte någon partner i livet.
